Here I am again, this time scared to death.
There was a shooting in America again.
This time close to Zack, a person close to my heart.
And I haven't heard from him.

Sofia texted me saying only that there had been a shooting in a school in his state.
I called up, not realizing really what I had just read.
She read the article to me and I tried to calm down when, the words "university" came out of her mouth. But I was still in chock and I didn't know weather to laugh or cry.

I have been in total chock since.
I even throwed up.
I have NEVER been this scared.
Why dosen't he log on?!
Just wanna know he's okey.

BTW, the whole grilling thing was pushed up one day.
We had a good time even though it was pinch black and we got scared.
Unfortunately her boyfriend didn't take along.

And I'm still not all to well, but those are punches a person has to take.

Rest In peace, the victims of the shooting.
All my respect for the familes.

*

Här är jag igen, denna gång livrädd.
Det var en skottlossning i Amerika igen.
den här gången nära Zack, en person nära mitt hjärta.
Och jag har inte hört från honom.

Sofia SMSade mig och sa att det hade varit skottlossning i en skola i hans stat.
Jag ringde upp, förstod fortfarande inte vad det var jag just läst.
Hon läste artikeln för mig och försökte lugna ned mig när ordet "universitetet" kom ut ur hennes mun. Men jag var fortfarande i chock tillstånd och jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta.

Jag var varit i chock ända sen dess.
Jag spydde till och med.
Jag har ALDRIG varit så här rädd.
Varför loggar han inte in?!
Jag vill bara veta att han är okey.

Förresten, hela den där grillnings grejen sköt vi upp det en dag.
Vi hade det trevligt även fast det var kolsvart och vi blev rädda.
Olyckligtvis följde hennes pojkvän inte med.

Och jag är fortfarande intehelt frisk, men det är smällar man får ta.

Vila i frid, offren av skottdramat.
All min respekt till familjerna.