Finally things started!
I went to the dyscalculia examination
and finally it feels like someone acctually cares
(beside my parents),
feels so good!
We'll meet up again and do some more tests.
Haha, I felt like a monkey doing those tests :
like finding two figures that looked the same..
But still...
After that me and mom took grandma to the hospital.
And now I'm here...
I feel so worn out...

Äntligen har saker börjat hända!
Jag gick till dyselexi utredningen
och äntligen känns det som om någon faktiskt bryr sig
(förutom mina föräldrar),
känns så skönt!
Vi kommer att träffas igen och göra några fler tester.
Haha, jag kände mig som en apa när jag gjorde testerna :
typ att hitta två stycken figurer som var likadana..
Men fortfarande...
Efter det åkte jag och mamma med mormor till sjukhuset.
Och nu är jag här...
Jag känner mig så sliten...